Torsdagen den 20 september åkte jag in till Kungsbacka för att gå på mitt förhoppningsvis sista barnmorskebesök innan förlossningen. Väl där så tyckte hon att bebisens hjärtljud var väldigt höga så fick ligga med Ctg i en timma, de hade fortfarande inte lugnat ner sig ordentligt så hon skickade ner kurvan till Varberg och vi gick för att ta ett blodtryck. Det hade varit bra under hela graviditeten och var nu helt plötsligt skyhögt! Blev tillsagd att åka hem och packa BB-väskan och åka till förlossningen omedelbart.

Kändes väldigt omvälvande och fick ringa till Chrille som var på jobbet och säga att vi skulle åka in. Stackarn blev nog bra nervös! När vi kom ner så tog de ett nytt Ctg och det såg bra ut. Tack och lov! Däremot var mitt blodtryck alldeles för högt så efter en massa olika undersökningar så bestämdes det att jag skulle stanna över natten för observation.

På morgonen efter upptäckte de att jag läckte äggvita i urinen och de kunde konstatera att jag hade fått havandeskapsförgiftning och skulle förmodligen få stanna på sjukhuset tills dess att bebis var ute. Alla som vet vad jag tycker om sjukhus kan ju tänka sig vad jag tyckte om det! Chrille stannade hos mig hela dagen och framåt kvällen så hade blodtrycket stigit ännu mer så jag blev skickad ner till förlossningen för de ville ha mig nära om något skulle hända. Fick infart satt, tillslut efter en massa lugnande.. Och blodtrycksmedicin och låg uppkopplad på Ctg för att kunna övervaka bebis ordentligt. Inget hände den natten och på morgonen fick jag åka upp till bb igen. Samma sak upprepades på söndagkvällen men på morgonen var jag såpass bra att jag fick åka hel på permission i några timmar. Det var helt underbart och ångesten var stor när det var dags att återvända in till sjukhuset. Eftersom jag har sån sjukhusskräck så mådde jag oerhört dåligt över att vara där och var ganska deprimerad. Hade panik ett antal gånger och droppen var på måndagen när jag blivit lovad att få åka hem och sova hemma, ett nytt tryck skulle bara tas kl 15. Hann med att bli skapligt irriterad när de 16 inte kommit ännu.. 17.30 kom de och skulle ta trycket och då var jag rejält arg och såklart var de då lite för högt och jag var tvungen att stanna.. Jag grät i flera timmar och ville verkligen åka hem, kunde inte förstå varför jag inte fick och började tillslut be om att få bli igångsatt. Jag skulle inte klara en vecka till inlagd!

På tisdagsmorgonen kom läkaren in och pratade med oss och eftersom jag bett flera gånger tidigare om att bli igångsatt så trodde jag inte att det skulle gå denna gången heller. Döm av min förvåning när läkaren säger: ja och om du vill så tänkte jag att vi kan sätta igång dig idag. Whaaat?? Fick då lite lätt panik när jag insåg att det kunde vara dags! Fick välja om jag ville fundera en stund annars skickar vi ner dig till förlossningen på en gång. Hjälp!! Efter lite lätt panik sådär så bestämde vi att det var lika bra att köra. Nu var det helt plötsligt dags att föda barn!