Idag är det riktigt ruskigt väder ute! Spöregn och blåst så man vill helst hålla sig inomhus! Men det gick inte för idag skulle Saga till BVC för läkarbesök. Allt såg jättebra ut oc hon hade gått upp till 3815g och 54 cm. :-)

Idag är Saga redan 4 veckor!! Tiden går så otroligt fort, tänk det känns som igår som vi var på förlossningen! Idag har hon varit vaken nästan hela dagen och har nog haft lite ont i magen.. Stackarn!

Vaknade kl 6 imorse av en väldigt hungrig och pigg liten bebis som tyckte att nu får det banne mig räcka med sömn!! Jaja vi la oss i sängen och mös till jag kände något väldigt varmt och blött på magen. Den busen hade kissat på mig! Vete sjutton hur det tog sig igenom blöjan!

Vid lunch gick vi en promenad ner till havet, så skönt och det såg så mysigt ut nere i vagnen! :-)

Kl 11.29 blev jag flyttad ner till förlossningen från BB för att bli igångsatt. De satte in en propess som skulle hjälpa livmodertappen att mogna och utplånas. Under undersökningen så blev barnmorskan lite förvånad över hur pass mogen den redan var eftersom det var en vecka tidigt och jag dessutom var förstföderska. Fick veta att det var inte alls säkert att den skulle fungera så jag inte skulle bli alltför ledsen om det blev så.

Det behövde jag dock inte oroa mig för , inom en timma så hade värkarna kommit igång! När klockan var 14 så hade jag riktigt ont och blev undersökt igen. Hade fortfarande 1,5 cm kvar av tappen och ar öppen 2 cm. Vad tusan! Inte ens i förlossning trots att värkarna var rejäla och riktigt täta. Fick gå in i duschen och sätta mig som smärtlindring men det hjälpte inte ett dugg! När jag kom ut ur duschen så var de ännu värre och så fort en värk hade avtagit så kom nästa och det tröck på rejält nedåt! Hade inte fått någon smärtlindring ännu så det var bara att försöka andas igenom värkarna. Tur att jag hade min underbara Chrille!

Vid 16-tiden är det outhärdligt så jag får en morfindos och det tog verkligen udden av de värsta topparna och det var lite bättre även när det var på nedgång så jag kunde slappna av lite. Blev erbjuden en bricanylspruta som skulle ge längre värkvila men eftersom de skulle sätta den i benet så ville jag verkligen inte. De valde att sätta ett Emla plåster i förebyggande syfte och det var nog tur för en halvtimma senare ropar jag: Var är den där jäkla bricanylsprutan?? Ehmmm.. Den hjälpte dock inte alls och en timma senare fick jag prova lustgas då det var dags att undersöka mig igen. Det var som himmelriket men eftersom jag inte låg i något förlossningsrum så tog de bort den för mig och jag fick mer morfin istället. Tusan!

21.59 är det en ny barnmorska som ska jobba natt som tar över. Jag har vid det laget så ont att jag knappt vet vad jag heter. Dags för undersökning igen och jag har öppnat mig en halv cm till. En halv cm på 8 timmar! Vad fasen! De tycker att det börjar bli dags för en ryggmärgsbedövning. Innan förlossningen hade jag sagt till Chrille att vad som än händer så vill jag inte ta den! Du får hjälpa mig!! När de säger att de tycker att det kanske vore bra så svarar jag bara OK! Eh vad hände där??

Jag blir flyttad till ett förlossningsrum och får äntligen börja andas lustgas! Bedövningen som jag bävat så för gick hur bra som helst! De började med att emla ryggen och skickade iväg blodprover och kl 00.00 kom proverna tillbaka och såg bra ut så de började med att lägga en lokalbedövning och sedan var det dags. Jag var livrädd men kände inte mer än ett tryck i ryggen. Naturligtvis får jag då en värk mitt i bedövningen och man får ju inte röra sig alls. Det var riktigt jobbigt med det gick! Mycket tack vare lustgasen och Chrille såklart!

Efter den var jag så trött så allt började kännas lite luddigt och jag kommer inte ihåg allt. Minns att en sköterska visade Chrille hur man kunde massera i pannan för avslappning. Det var skönt första gången men sen var det mer rör mig inte!! Stackarn! Det gjorde så fruktansvärt ont och tryckte bakåt. Kändes som att jag skulle bajsa på mig vilken sekund som helst. Nån gång här tömde de urinblåsan och det var riktigt läskigt!

Kl 01.38 så var de tvungna att undersöka mig igen och barnmorskan konstaterar väldigt förvånat att jag är öppen 7 cm så de väljer att ta hål på hinnorn så att vattnet ska gå. Då går hjärtljuden på bebis ner, de har någon gång satt en skalpelektrod. De går dock upp av sig själv så det var bara att fortsätta. Vid 2 fyller de på ryggmärgsbedövningen då det gör fruktansvärt ont och jag fortfarande inte har någon direkt värkvila. Vid den här tiden börjar det kännas som att jag vill krysta men får göra mitt bästa för att hålla emot då jag inte är tillräckligt öppen och bebis inte tillräckligt långt ner. De vill att jag ska ställa mig upp för att låta tyngdlagen hjälpa till och även sitta på en pilatesboll och gunga. Det gick i ungefär två minuter innan jag höll på att svimma av smärta..

4.45 får jag börja krysta lite smått för att hjälpa bebis neråt och då går hjärtljuden ner oroväckande mycket.. Får lägga mig på sidan och då går de upp igen. Puh! Samtidigt gör barnmorskan en undersökning och hittar en kant som hindrar bebisen att komma ner som hon får hålla undan under några sammandragningar. Den smärtan är bland det värsta jag upplevt! Det fungerade dock men mina sammandragningar glesade ut och var inte tillräckligt kraftfulla. Jag tyckte ju att det var ganska skönt men eftersom det var full förlossning så satte de in värkstimulerande dropp som satte fart på det igen.

5.41 får jag äntligen börja krysta! I början vågade jag inte riktigt ta i ordentligt och fegkrystade ett tag. Dock så gick hjärtljuden ner igen och jag fick lägga mig på sidan med foten i ett benstöd. Blir runtflyttad ett par gånger och de försökte att ta lustgasen från mig, men då fick jag lite panik och då var den snart tillbaka, Var lite för generös med den och får höra att men Malin, du har ingen värk nu släpp lustgasen! Oops. Bara en till sa jag och sög till. Det snurrade på bra..

Efter ett tag känner jag hur det börjar spänna rejält och tänker att det är nog huvudet som börjar komma ut! Blir tillsagd att inte krysta och det var nästintill omöjligt, gick ändå hyfsat och skrek efter en stund: Får jag krysta nu då? Ja gör det och två krystningar senare känner jag hur det bara säger plopp och det känns som att hela magen åker ut. Hör ett litet skrik och inser att bebisen är ute! En liten flicka! Hur gick det till? Huvudet var ju inte ens ute än men det har jag insett i efterhand att det visst var! De ville lägga henne direkt på min mage men utbrister Nej! Torka av henne först! Sedan fick hon komma upp på magen och det första hon gör är att kissa på mig. Busbebis! Chrille fick klippa av navelsträngen och sedan var det bara dags för moderkakan att komma ut och sy några stygn. Nu var hon äntligen här! Våran underbara och efterlängtade dotter! Chrille var ett sådan otroligt underbart och stort stöd och hjälpte mig att andas under hela förlossningen och gick inte från min sida en minut! Stackars honom eftersom jag hade värkar i 19 timmar!

Torsdagen den 20 september åkte jag in till Kungsbacka för att gå på mitt förhoppningsvis sista barnmorskebesök innan förlossningen. Väl där så tyckte hon att bebisens hjärtljud var väldigt höga så fick ligga med Ctg i en timma, de hade fortfarande inte lugnat ner sig ordentligt så hon skickade ner kurvan till Varberg och vi gick för att ta ett blodtryck. Det hade varit bra under hela graviditeten och var nu helt plötsligt skyhögt! Blev tillsagd att åka hem och packa BB-väskan och åka till förlossningen omedelbart.

Kändes väldigt omvälvande och fick ringa till Chrille som var på jobbet och säga att vi skulle åka in. Stackarn blev nog bra nervös! När vi kom ner så tog de ett nytt Ctg och det såg bra ut. Tack och lov! Däremot var mitt blodtryck alldeles för högt så efter en massa olika undersökningar så bestämdes det att jag skulle stanna över natten för observation.

På morgonen efter upptäckte de att jag läckte äggvita i urinen och de kunde konstatera att jag hade fått havandeskapsförgiftning och skulle förmodligen få stanna på sjukhuset tills dess att bebis var ute. Alla som vet vad jag tycker om sjukhus kan ju tänka sig vad jag tyckte om det! Chrille stannade hos mig hela dagen och framåt kvällen så hade blodtrycket stigit ännu mer så jag blev skickad ner till förlossningen för de ville ha mig nära om något skulle hända. Fick infart satt, tillslut efter en massa lugnande.. Och blodtrycksmedicin och låg uppkopplad på Ctg för att kunna övervaka bebis ordentligt. Inget hände den natten och på morgonen fick jag åka upp till bb igen. Samma sak upprepades på söndagkvällen men på morgonen var jag såpass bra att jag fick åka hel på permission i några timmar. Det var helt underbart och ångesten var stor när det var dags att återvända in till sjukhuset. Eftersom jag har sån sjukhusskräck så mådde jag oerhört dåligt över att vara där och var ganska deprimerad. Hade panik ett antal gånger och droppen var på måndagen när jag blivit lovad att få åka hem och sova hemma, ett nytt tryck skulle bara tas kl 15. Hann med att bli skapligt irriterad när de 16 inte kommit ännu.. 17.30 kom de och skulle ta trycket och då var jag rejält arg och såklart var de då lite för högt och jag var tvungen att stanna.. Jag grät i flera timmar och ville verkligen åka hem, kunde inte förstå varför jag inte fick och började tillslut be om att få bli igångsatt. Jag skulle inte klara en vecka till inlagd!

På tisdagsmorgonen kom läkaren in och pratade med oss och eftersom jag bett flera gånger tidigare om att bli igångsatt så trodde jag inte att det skulle gå denna gången heller. Döm av min förvåning när läkaren säger: ja och om du vill så tänkte jag att vi kan sätta igång dig idag. Whaaat?? Fick då lite lätt panik när jag insåg att det kunde vara dags! Fick välja om jag ville fundera en stund annars skickar vi ner dig till förlossningen på en gång. Hjälp!! Efter lite lätt panik sådär så bestämde vi att det var lika bra att köra. Nu var det helt plötsligt dags att föda barn!